I en rapport som släpps i dag – ”Coming Together for Refugee Education” – varnar UNHCR, FN:s flyktingorgan, för att miljontals unga flyktingars potential hotas ytterligare om inte omedelbara och kraftiga åtgärder vidtas av det internationella samfundet för att motverka COVID-19:s katastrofiska påverkan på flyktingars utbildning. Världens mest utsatta grupper […]
I en rapport som släpps i dag – ”Coming Together for Refugee Education” – varnar UNHCR, FN:s flyktingorgan, för att miljontals unga flyktingars potential hotas ytterligare om inte omedelbara och kraftiga åtgärder vidtas av det internationella samfundet för att motverka COVID-19:s katastrofiska påverkan på flyktingars utbildning. Världens mest utsatta grupper är särskilt i riskzonen. Uppgifterna i rapporten är baserade på siffrorna för inskrivning för skolåret 2019.
Samtidigt som barns utbildning i alla länder påverkats negativt av COVID-19 visar rapporten att flyktingbarn missgynnats särskilt. Redan före pandemin var sannolikheten dubbelt så hög för att ett flyktingbarn inte gick i skolan som ett barn som inte befann sig på flykt. Situationen kommer att ytterligare förvärras; många kanske inte har möjlighet att återuppta sina studier på grund av att skolor stängs, svårigheter att betala skolavgifter, uniformer eller böcker, brist på tillgång till teknik, eller för att de måste arbeta för att försörja sina familjer.
“Hälften av världens flyktingbarn var redan utestängda från skolan”, säger Filippo Grandi, FN:s flyktingkommissarie. ”Efter allt de har gått igenom kan vi inte beröva dem deras framtid genom att neka dem en utbildning här och nu. Trots de enorma utmaningar som pandemin medför, däribland bättre internationellt stöd till flyktingar och de länder där de befinner sig, kan vi fortsätta med nyskapande metoder och befästa de viktiga framsteg som gjorts när det gäller flyktingars utbildning under de senaste åren.”
Utan fortsatt stöd kan dessa hårt vunna framsteg i skolan, på universitet och i yrkesutbildningar vändas i negativ riktning – i vissa fall permanent – vilket potentiellt skulle riskera möjligheterna att uppnå det globala hållbara utvecklingsmålet 4 (att säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet för alla).
I ett kraftfullt slutord till rapporten säger Vodafone-stiftelsen och UNHCR:s ambassadör för programmet “Instant Network Schools”, Mohamed Salah: “Att säkerställa en utbildning av god kvalitet i dag betyder mindre fattigdom och minskat lidande i morgon. Om inte alla spelar sin roll kommer generationer av barn – miljoner av dem i några av världens fattigaste regioner – att gå en dyster framtid till mötes. Men om vi arbetar tillsammans kan vi ge dem chansen som de förtjänar till en värdig framtid. Låt oss inte missa detta tillfälle.”
Uppgifterna från 2019 är baserade på rapportering från tolv länder där över hälften av världens flyktingbarn befinner sig. Medan 77 procent var inskrivna i grundskolan var motsvarande siffra för gymnasiet 31 procent. För högre utbildning var endast 3 procent flyktingungdomar inskrivna.
Även om uppgifterna ligger långt efter globala genomsnittssiffror tyder statistiken ändå på vissa framsteg. Antalet inskrivningar i gymnasieskolan ökade genom tiotusentals flyktingbarn som nyss gått ut grundskolan; detta motsvarar en ökning med 2 procent enbart under 2019. Men COVID-19-pandemin hotar nu att vrida klockan tillbaka och underminera andra viktiga framsteg. För flyktingflickor är hoten särskilt allvarliga.
Flickor som är flyktingar har redan mer begränsad tillgång till utbildning än pojkar; generellt går endast hälften av dem i skolan när de når gymnasiet. Baserat på UNHCR:s uppgifter har Malalafonden uppskattat att till följd av COVID-19 kommer hälften av alla gymnasieflickor som är flyktingar inte att återvända när klassrummen öppnas igen denna månad. För länder där flyktingflickors gymnasieinskrivning redan understeg 10 procent riskerar samtliga flickor att hoppa av för alltid, en oroande prognos som skulle ha en negativ inverkan på kommande generationer.
”Jag är särskilt bekymrad över hur detta påverkar flickorna. Utbildning är inte bara en mänsklig rättighet; dessutom är skyddet och de ekonomiska fördelarna som en utbildning ger flickor som är flyktingar och deras familjer uppenbara. Det internationella samfundet har helt enkelt inte råd att misslyckas med att ge dem de möjligheter som kommer genom utbildning”, säger Grandi.
Att anpassa sig till de begränsningar som skett på grund av COVID-19 har varit särskilt tufft för 85 procent av världens flyktingar som bor i utvecklingsländer eller i de minst utvecklade länderna. Mobiltelefoner, surfplattor, bärbara datorer, uppkopplingar och till och med radioapparater är ofta otillgängliga för människor på flykt.
UNHCR fortsätter att tillsammans med regeringar och partner åtgärda brister och säkra kontinuiteten i flyktingars utbildning under pandemin genom distansundervisning, TV och radio, och genom att stödja lärare och vårdgivare att engagera sig för studenter samtidigt som de följer allmänna hälsoriktlinjer.
Rapporten visar hur familjer, samhällen och regeringar arbetar för att säkra att flyktingbarn har tillgång till utbildning. Bland de positiva nyheterna finns exempel på hur länder skrivit in flyktingbarns rätt till utbildning i sin lagstiftning, till exempel i Ecuador och Iran. Andra exempel som rör digital innovation lyfts fram av utbildningsministern i Egypten och av en familj i Jordanien som drar nytta av övergången till lärande via nätet. I och med att hälften av världens flyktingar bor i städer eller stadsmiljö betonas vikten av att städer välkomnar flyktingar; Coventrys borgmästare (i Storbritannien) berättar om hur staden hanterar dessa utmaningar och varför det är viktigt.
Rapporten uppmanar regeringar, den privata sektorn, civilsamhället och andra viktiga intressenter att samarbeta för att hitta lösningar som stärker de nationella utbildningssystemen och kopplar samman certifierad utbildning med säkrad finansiering. Utan sådan åtgärder, varnar rapporten, riskerar vi att en förlorad generation flyktingbarn berövas sin utbildning.
Riskerna gällande flyktingutbildning tar inte slut med COVID-19. Attacker på skolor är en dyster verklighet och ett tilltagande fenomen. Rapporten fokuserar också på Afrikas Sahel-region, där våld har tvingat mer än 2 500 skolor att stänga – något som negativt påverkar utbildningen för 350 000 studenter.
Dela på Facebook Dela på Twitter
