Baw Meh hoppas på en bättre framtid för sina barnbarn
Hon flydde från våldet i Myanmar
Baw Meh, 77 år: “Jag var väldigt ung när jag gifte mig. Äktenskapet bestämdes av mina föräldrar. Vi hade aldrig träffat varandra innan bröllopet. Du är så smärt, sade han, och jag sade, du är så stilig och manlig. Sedan skrattade vi men vi var för blyga för att promenera tillsammans efter de första orden. Vi har haft goda tider och svåra tider. Vi blev tvungna att flytta när striderna kom till vår by. Soldaterna brände ner allting och vi förlorade allt vi ägde. Många av oss gick över bergen och floderna. Vi tog en korg för att bära en kastrull, en yxa, kol och 30 koppar ris. Jag bar barnen och sprang. De växte upp under språngmarschen och blev vuxna i det thailändska lägret.”
“Vi måste fly precis när jag fött vår yngsta dotter. I wanted her to go to school when she was young and to be educated but we couldn’t. Nu bor jag med henne och mina dottersöner, som går i skolan i lägret. Det gör mig glad. Jag hoppas att de fortsätter gå i skolan, för jag vill att de ska ha en utbildning. Jag vill att de ska bli som ni (UNHCR:s personal).”
“Jag trodde att vi skulle åka hem till byn igen kort efter att vi fått fly. Men det gick inte. Vi har varit här i lägret ungefär 20 år.”
Baw Meh (längst bak, 78), går med sina kompisar, Klaw Med (höger) och Oo Meh (vänster), i Ban Mai Nai Soi flyktingläger. ©UNHCR / R. ARNOLD
Baw Meh, 78, med sina två barnbarn, Ko Reh, 10, och Ti Reh, 5, på Ban Mai Nai Soi flyktingläger, som är ungefär två kilometer från gränsen mellan Thailand och Myanmar.
Baw Meh sitter vid dörröppningen av huset som hon delar med sina barn och barnbarn på Ban Mai Nai Soi flyktingläger.
Baw Meh tittar på mellan hennes kompis Klaw Meh rensar ris på Ban Mai Nai Soi flyktingläger. Som de flesta flyktingar som bor här vandrade hon genom djungeln med sin man och sex barn, korsade floder och sov i skogen, burit deras livs ägodelar på ryggen.
Baw Meh, 78, ser på när hennes dotter, Pray Meh, och barnbarn, Ti Reh, 5, lagar mat i hutten de delar på Ban Mai Nai Soi flyktingläger.
Baw Meh, med sina barnbarn, Ti Reh, 5, gör deras sysslor utanför hutten hon delar med sin dotter. Baw Meh har kallat Ban Mai Nai Soi flyktingläger sitt hem för de senaste 18 åren.
Baw Meh är en Karenni flykting som bor i Ban Mai Nai Soi flyktingläger i norra Thailand. Hon bär fortfarande traditionella kläder och smycken hon tog med sig när hon flydde Myanmar. ©UNHCR / R. ARNOLD
Baw Meh tycker om att sjunga traditionella Karennisånger medan hon lagar mat åt familjen om kvällarna. Hon pratar också gärna om sin man, som dog förra året utan att hans dröm om att återvända hem gått i uppfyllelse. Många av hennes barn och barnbarn har omplacerats i andra länder. Ett av hennes barnbarn sade till henne innan han åkte: “Jag ska ta hand om dig från Amerika, och en dag kommer jag tillbaka och träffar dig.” Baw Meh har vägrat att åka härifrån. Hon föredrar att vara kvar hos sin make, som ligger begraven i lägrets västra del, närmare deras by i Myanmar, precis utom räckhåll på andra sidan gränsen.
Baw Meh, nu 77, flydde från delstaten Kayah i Myanmar år 1996. Arton år senare bor tre generationer av Karennifamiljen fortfarande i flyktinglägret Ban Mai Nai Soi i norra Thailand. Karenniflyktingarna från Myanmar i Thailand utgör en av världens långvarigaste flyktingsituationer.
Visa din solidaritet med flyktingar som Bah Meh. Skriv under vår #WithRefugees namnlista idag.
Håll kontakten – Dela och följ oss på:
More stories
Solaf överlevde kriget i Syrien
Hon älskar idrott och drömmer om ett liv i Amerika.
Carmen flydde våldet i Colombia
Hon hoppas att andra kvinnor ska inspireras av hennes arbete.
Mojtaba flydde undan talibanerna
Hans dröm är att hitta ett botemedel mot cancer.