Emma Persson

På den nya mittpunkten känns det ensamt och motigt att vara antirasist. Det ska aldrig behöva kännas ensamt och motigt, i synnerhet inte i ett Europa som nyss lämnat 1900-talet. Det är faktiskt vansinnigt.

Sverige, vi har ett problem.

Mittpunkten är en bred, folklig antirasism som har allt svagare representation i den allmänna, högljudda debatten. Den finns där, den visar sig vid tillfällen som det här, men tystnar sedan när signalerna åter ljuder under valåret 2018.

Mittpunkten är att allt som kan härledas till invandring blir laddat på ett sätt som inte liknar något annat. Mittpunkten är på Jimmie Åkessons planhalva. Mittpunkten är en punkt från vilken de tre drakarna vill minimera flyktinginvandring men höja alla tänkbara straff.

De har tyvärr lyckats förvandla mittpunkten till en extrem. Mittpunkten är nu en punkt på den glidande skalan från vilken Jimmie Åkesson kan gå ut och fördöma reaktionerna mot Durmaz, och framstå som trovärdig. Mittpunkten är folk som på allvar ser SD och MP som lika extrema.

Vi vet vilka det är men de har gjort sig immuna mot kritik. Ett utpekande skulle förvandlas till debatt om utpekandet, till krig medelst skärmdumpar och till infantila ledartexter från kompisarna närmst till hands. Ingen orkar, ingen lyckas. Men de har hjälpt rasismen. Alla vet.

De har genom sitt idoga ifrågasättande av antirasismen och sin sjukliga fixering vid problem med invandringen och invandrare gjort det enklare att vara rasist, de har hjälpt rasismen in i värmen. I konsekvensneutralismens namn har de bara varit konsekvensneutrala åt ett håll.

En app utan laglig effekt. Man kan enligt den nya lagen inte samtycka i förväg. Samtycket måste dessutom sedan vidmakthållas under hela den sexuella handlingen. Lyssna på varandra istället! khttps://www.aftonbladet.se/a/G1mwrl

Det började varken med Durmaz eller Zlatan. Sexåringar på fotbollsplan får möta samma rasism varje dag, framförallt av vuxna. Det har aldrig handlat om att göra "misstag", utan om hur jävla villkorat det är att vara "svensk" i ett så trasigt Sverige.

Rasismens vidrighet blir kanske som allra tydligast när en person tvingas lova sin lojalitet, visa upp sin kompetens, förklara sin tacksamhet över något särskilt osv för att kunna ses som accepterad av en gemenskap. Medborgarskap är inte en belöning du får för goda gärningar.