Regeringar avgör vem som kan beviljas medborgarskap i landet. Dem ansvarar därmed för de rättsliga och politiska reformer som krävs för att bekämpa statslöshet på ett effektivt sätt. UNHCR, andra myndigheter, regionala organisationer, civilsamhället och statslösa uppfyller tillsammans en viktig funktion under dessa processer.

I mars 2014 antog den svenska riksdagen ändringar i lagen om svenskt medborgarskap, som trädde i kraft i april 2015. Den nya lagen kommer att medföra positiva förändringar för statslösa personer, även om en del utmaningar återstår. År 2014 kommer UNHCR genomföra en kartläggning av lagen och praxis som påverkar statslösa personer i Sverige. Detta är baserat på en kartläggning UNHCR åtog med offentliga parter och myndigheter för att förbättra rättigheterna för statslösa personer i Sverige.

Sverige har ratificierat:

• 1954 års konvention angående statslösa personers rättsliga ställning (1965),
• 1961 års konvention om begränsning av statslöshet (1969),
• 1997 års europeiska konventionen om medborgarskap (2001).

Vi måste arbeta tillsammans för att göra skillnad. Var och ett av de fyra områdena i vårt arbete runt statslöshet – identifiering, förebyggande, reducering och skydd – överlappar med den expertis som finns hos andra internationella organisationer och icke-statliga organisationer. Vi förlitar oss på lokalkännedom och expertis hos grupper i civilsamhället, nationella institutioner för mänskliga rättigheter, samt akademiska och juridiska förbund. Med deras hjälp kan vi utveckla de mest effektiva lösningarna.

Samarbete med andra FN-organ är också viktigt. FN:s barnfond (UNICEF) har arbetat länge med att förbättra födelse- och äktenskapsregistrering, FN:s befolkningsfond (UNFPA) kan hjälpa myndigheter att utforma och utföra nationella folkräkningar, och kontoret för högkommissarien för mänskliga rättigheter (OHCHR) stödjer bevakningen av statslösa människor och deras mänskliga rättigheter.

Förståelse statslöshet

Hur fungerar nationalitet?

Människor får i regel sin nationalitet vid födseln, antingen genom sina föräldrar eller via det land där de föds. Ibland måste emellertid en person ansöka om att få bli medborgare i ett land.

Vad innebär statslöshet?

Den internationella rättsliga definitionen för en statslös person är ”en person som inte betraktas som en medborgare av någon stat enligt lagens verkan”. För att uttrycka det i enklare termer innebär det att en statslös person inte är medborgare i något land. En del människor föds statslösa, andra blir statslösa.

Statslöshet kan uppstå av en mängd olika skäl, inklusive diskriminering mot vissa etniska eller religiösa grupper eller beroende på kön, tillkomsten av nya stater och överföring av territorium mellan befintliga stater, samt brister i medborgarskapslagar. Vad än orsaken är har statslöshet allvarliga konsekvenser för människor i så gott som varje land och i alla områden i världen.

Vad är orsaken till statslöshet?

1. Brister i medborgarlagar är en betydande orsak till statslöshet. Varje land har lagar som fastställer vilka omständigheter som gäller för att någon ska få medborgarskap eller få det indraget. Om dessa lagar inte skrivs med yttersta noggrannhet och/eller tillämpas korrekt, kan en del människor uteslutas och lämnas utan medborgarskap. Ett exempel är barn vars föräldrar är okända, i ett land där medborgarskap erhålls för att en förälder är medborgare. Lyckligtvis erkänner de flesta medborgarlagar dessa barn som medborgare i den stat där de upphittas.

2. En annan faktor som kan komplicera det hela är när människor flyttar från det land där de föddes. Ett barn som är fött i utlandet kan riskera att bli statslös om det nya landet inte tillåter medborgarskap baserat enbart på födsel, och om ursprungslandet inte låter en förälder föra över medborgarskap via familjeband. Dessutom är de regler som bestämmer vem som kan och inte kan föra över sitt medborgarskap ibland diskriminerande. I 27 länder tillåter lagen inte att kvinnor för över sitt medborgarskap, medan andra länder begränsar medborgarskap till människor av vissa raser och etniciteter.

3. En annan viktig orsak är uppkomsten av nya stater och förändrade gränser. I många fall kan vissa grupper lämnas utan medborgarskap som resultat. Även de nya länderna tillåter medborgarskap för alla, har etniska och religiösa minoriteter ofta problem med att bevisa att de har en anknytning till landet. I de länder där medborgarskap bara kan erhållas från en förälder med medborgarskap, kommer statslösheten ärvas av nästa generation.

4. Slutligen kan statslöshet även bero på förlust eller berövande av medborgarskap. I en del länder kan medborgare helt enkelt förlora sitt medborgarskap på grund av att de under en längre tid levt utanför sitt hemland. Stater kan även beröva medborgare deras medborgarskap genom lagändringar som gör hela befolkningar statslösa med diskriminerande kriterier som till exempel ras eller etnicitet.